Idag när jag väntade på att mitt träningspass skulle börja såg jag helt plötsligt hur något rörde sig ovanför mitt huvud. Min första tanke var att det bara var en synvilla men den ersattes snabbt av en helt annan. Jag trodde knappt mina ögon när jag insåg att det var en fladdermus som cirkulerade runt i salen, helt hysteriskt på flykt undan människorna och ljuset. Den stackarn visste nog inte vart han skulle ta vägen men räddast i salen var nog ändå jag. På helspänn lyckades jag genomföra passet utan några ytterligare besök av den oinbjudna gästen.
Efter den traumatiska upplevelsen på gymmet var ja förbi på sektionens höstmöte där en överraskning väntade, men inte för mig. Jag var nämligen en del av överraskningen då jag ingår i en nystartad tjejgückel-grupp, därav alla möten jag varit på det senaste. Det känns skönt att det är offentligt nu så att man slipper hitta på en massa ursäkter hela tiden. Och trots att jag inte var nervös innan vårt framträdande skakade hela jag när det var dags. Jag tror ändå att det gick bra och det verkade vara uppskattat av de som lyssnade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar