Att drömma

Idag har varit en bitter dag. En sån där dag när man bara vill fly från verkligheten och strunta i alla borden och måsten. Tänk om man kunde få vara 3 år gammal igen och krypa upp i mammas knä och veta att allting kommer att bli bra. Att det är du mot världen och inte världen mot dig. Tyvärr ser verkligheten inte ut så, och idag har jag fått bita i det sura äpplet. För det blir faktiskt bättre när man tar tag i vad det nu är som ska göras.  Och just nu är det väldigt mycket vilket skapar kaos i min vardag. 


Dagar som dessa brukar jag drömma mig bort, bort till en av de platser jag älskar mest av allt på denna jord. En plats där jag kan stanna upp och bara vara. Denna plats är västkusten. Västkusten ÄR bästkusten. Finns det något bättre än solvarma klippor, saltvatten, vita stugor och söta fiskebodar, den marina stilen, färska räkor och nyfångad fisk som gärna avnjuts tillsammans med ett kallt glas vitt vin i goda vänners sällskap? Jag tror faktiskt inte det finns det. Vart brukar ni drömma er bort när det känns sådär vemodigt och tungt att vara människa?

Bästkusten sommaren 2011

Nu väntar soffan, Sverige spelar ju hockey ikväll. Heja!