tisdag 15 maj 2012
Att våga ge en kommentar
På body pumpen ikväll berättade en av mina favoritinstruktörer att det var hennes sista pass för året. Tråkigt, men ett bra tillfälle att uppmana alla att välja två låtar där man utmanade sig lite extra. Och som hon peppade! Jag lyckades såklart inte undgå hennes peakande blickar och kommentarer och fick glatt lägga på lite extra vikter på ben, rygg och axlar. Och jag klarade det! Efter passet var jag bara tvungen att berätta för henne hur bra hon är som instruktör, något jag tyvärr sällan gör. Varje vecka står hon där och peppar, puschar och skriker på oss. Utan detta skulle jag aldrig skulle lägga på de extra vikterna som får mig att utvecklas och bli starkare. En uppriktigt glad instruktör tackade och svarade att jag är en riktig fighter och att hon brukar kolla på mig ibland när hon tappar bort sig. Behöver jag ens säga att jag cyklade hem med ett fånigt leende på läpparna?
Jag tycker verkligen man ska försöka berätta för sina medmänniskor när de gör något bra, oavsett om det handlar om en sådan simpel sak som att leda ett pass, hålla i en föreläsning eller bara att vara en god medmänniska eller vän. Även till personer du inte känner. Det behöver inte vara speciellt välformulerat, bara några små ord kan göra stor skillnad, och oftast får du något fint tillbaka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar